Örjan Forsberg

Från BD, uppväxt med en gitarrspelande mormor, saxofon och piano/orgelspelande moder, så musik har alltid funnits runt mig och legat mig varmt om hjärtat. Det var det där med valet av instrument som blev bekymmer… för ointresserad av notläsning. Min första ”riktiga” kontakt blev, bortsett från mormors piano & gitarr och lite fiolgnidande på nåt av farfars byggen som han även gjorde på beställning och den obligatoriska blockflöjten i skolan, ståbas i klassorkestern under mellanstadiet. Hade funderat ett tag på trummor och jag ville gärna börja med trummor i 7:an efter en halvdag med Rekyl i skolan, men trumkursen ”var redan full” så det blev inget med det & tiden rann iväg – och jag med den. Sen hände det saker efter gymnasiet.

En klass/raggarkompis hade bytt från dragspel till elgitarr och ville starta band efter sista året i gymnasiet. Han hade ett trumset stående i gamla hemmanet. Vi testade och det gick bra, väldigt bra – förvånande nog. Rytmen och timingen fanns där – surprise, surprise. Dax fixa eget trumset, inköpt från Anton Swedbergs Swänggängs trummis. Det var nu 81-82, vi satte ihop band med kompisar, vänner, vänners vänner. Folk kom och gick – kunskaperna varierade liksom bandnamnen. Men med Brainstorm blev vi inspelade under Norrskensrocken och uppspelade på Norrbottensradion. Det blev dock bara en kortare stund med några spelningar norrut bl.a Skellefteåfestivalen – nåja, underbart är kort. Efter det lades stockarna på hyllan några år.
Ett kompisband visade sig behöva ny trummis, så mitt gamla Pearl-set såldes och jag köpte ett nytt… Pearl-set! Ett större – mycket större!!! Medlemmar byttes även här – främst på bassidan, innan en stabilare konstellation som först kallades Pit Bulls, sen Bandogs och slutligen No Way. En hel del spelningar hann vi med runt landet och vi var bra! Bl a deltog vi i RockSM-uttagningen Luleå. Sen ”drog” några iväg till olika delar av landet för studier och utbildningar för en slutlig splittring under 1995 That was the end of that!
Stockarna på hyllan, familj, villa & innebandy tog all tid. Efter diverse turer i livet hamnade jag i Stockholm där saker tog en ny vändning – nu pratar vi 2009. Jag blev ombedd av en väninna att hoppa in som stand-in-trummis några gånger i deras ”hobbyband”. Där hade en av gitarristerna nytt band på g med några andra gubbar som behövde trummis på heltid, Där träffade jag Gus på bas. Det blev Tumult & Terapi (TT) men med tiden bara Tumult. Efter dess upplösning behöll jag och Gus kontakten och det blev starten på RMF som lyfte när vi fick tag på Todde.

Öjjes grejjer:

Digitalt: Roland TD-50KV med 3 xtra toms & 2 cymbaler. HHstativ,dbl-kick återanvända.
Akustiskt: Pearl Chrome/wood trumset med 14”x 8” blackchrome steel-snare 22”x 16” baskagge med P-880-TW dubbeltramp. Paiste 15” hi-hat, 8 single-head hängpukor 6”x 5”, 8”x 5”, 10”x 6”, 12”x 8”,13”x 9”,14”x 10”, 15”x13”, 16”x14”, en 18”x 16” floor-tom och 8 cymbaler: Paiste 2002 20” ride samt 2 moddade 13” samt 13,5” crash , Zildjian 10” splash, 15” thin crash, 18” crash, 21” ride samt Tosco 22” ride. Några skrammel-ringar, 3 olika cowbells.
Övrigt: mungigor, Hohner munspel. Shure wireless headsetmicrophone